Depp
Hej! Hittade precis till din blogg. Är ungefär lika lång som dig, 165 cm, och väger också 57 kg (om du fortfarande väger det såklart). Jag gick från 65 kg ner till 53 kg i somras. Men jag blev inte lyckligare. Mycket smalare, men kände mig inte smalare just då (man blir blind, tro mig). Nu väger jag 57 och kampen är hela tiden att hålla koll på vad jag får i mig att det inte är för mycket/för lite och jag vill alltid gå ner i vikt/försöka strunta i det. Det är inte alls roligt när det tar upp hela tankarna.
Försök att gå tillbaka till ditt vanliga liv, innan du började tänka på mat/vikt så mycket, ät vad du vill, träna bra och gör varken för mycket/för lite.
Jag önskar ingen att bli för djupt relaterad i något sådant här som jag själv har blivit. Det går ut över allt tillsist; en själv, familj, vänner mm. Rädda dig själv, medan du fortfarande har chansen. Eller ta hjälp av en psykolog (ja, det låter jobbigt jag vet). Lycka till med att hitta välbefinnande med dig själv!
Ps. Ätstörningar är faktiskt mest utbrett bland normalviktiga personer
